Konsert med Ida Nielsen & the Funkbots i Skellefteå

För någon månad sedan kom en kollega fram till mig och nämnde att det var någon basist som skulle uppträda i Skellefteå på Sara Kulturhus. Vi hjälptes åt att komma på vilken basist/artist det var och spanade därför in eventets hemsida; det var den eminente danske basisten Ida Nielsen med band som skulle spela. Jag hade givetvis koll på att hon spelat med Prince (The Artist Formerly Known As Prince eller bara The Artist) men kanske inte så mycket mer.

Men jag är inte den som är den, jag kollade upp en del nyligt inspelade konserter på Youtube och blev väldigt intresserad att höra henne live. Det tog inte många minuter tills jag hade bokat både biljetter till konsert och boende i Skellefteå. Eventet skulle gå av stapeln tisdag kväll den 27/2 2024 och det var ju bara 24 mil hemifrån. Så varför skulle jag inte åka dit?

Konserten med funk i fokus varade i cirka två timmar, inkl. flera extranummer. Med på scenen var bandet The Funkbots med gitarrist, sångare/rappare samt trummis. Många låtar spelades med backingtrack där en del keyboard spelades upp. Men för oss i publiken var det verkligen sömlöst när backingtracken startade och slutade. Det var verkligen en bra sammansatt show hela bandet med Ida i spetsen.

  

Detta blev ett väldigt lyckat och trevligt besök i Skellefteå och på Sara Kulturhus. Arrangemang i dessa lokaler rekommenderas varmt och jag kommer säkert åka dit fler gånger för fler kulturupplevelser.

Positioneringsverktyg för kontrabasens stall

När jag köpte min GEWA kontrabas hos Stråkstudion Violinateljé fick jag även med ett anpassat mätverktyg för att kunna kontrollera stallets placering på basen.

Genom att lägga an den nedkapade änden av verktyget mot greppbrädans kant kan man kontrollera att den andra änden ligger dikt an mot stallet. Då är stallets vinkel och position rätt. Om stallet hade lite fel vinkel använde Stråkstudion en gammal välanvänd distanskloss för att lägga an mot stallet för att sedan knacka försiktigt med en hammare tills att stallet hamnar rätt. Detta genomfördes med strängarna i rätt uppspänt läge, dvs. stämd kontrabas.

  

Givetvis kunde jag inte leva utan ett sånt knackverktyg och därför beslöt jag mig tillverkat en egen “distanskloss” i form av en träcylinder. Här passade en rundstång i trä (dvs. ett kvastskaft) bra att utgå ifrån. Men eftersom ändarna inte skall skada stallets yta slipade jag först ner ändarnas råa sågade yta. Därefter lät jag slå med hammaren på ena änden (slagänden) med rundstången mot en annan planka för att fibrerna skulle plattas till på både stötändan och slagsändan. Detta innebar att ändarna “för-åldrades” i och med denna hantering. Sedan slipade jag ännu en gång med fint sandpapper för att upprepa slagbehandlingen. Sist av allt vaxade jag in staven med efterföljande maskinpolering för att ytan skulle få en lite finare och mjukare känsla. Ett borrhål genom staven bidrar till att en upphängningsrem kan fästas i verktyget.

Nu är jag redo att, vid behov, justera stallets position med hjälp av detta mätverktyget, knackverktyg samt en hammare. Vid tillfället behövdes ingen justering av basens stall.

Nikabe B1 Tech ryggsäck

Nu har jag länge använt mig av en axelväska från Fred Perry för att ta noter och annat med mig på övningar och spelningar. Den har fungerat jättebra och väskan har alltid varit tillräckligt stor för ändamålet. Från början behövde jag storleken för att ta med mig en eller flera pärmar med noter, telekabel och reservbatteri. Men sedan några år tillbaka har jag uteslutande använt surfplatta med appen Mobilesheets, vilket gjort att behovet av pärmar och notpapper minskat dramatiskt. Dessutom har övergång till att spela både kontrabas och elbas gjort att den utrustning jag behöver ha med mig ökat och därmed blir det svåröverskådligt i väskan, dvs. jag brukar få leta en stund i väskan innan jag hittar det jag behöver.

Normalt sett har jag numera haft med mig följande:

• Surfplatta (i mjukt fodral)
• iRig Blueturn (spräckligt fodral)
• The Weeping Birch Buff piezo transducer buffer (i svart fodral)
• Noisy Clan Wee stand (i svart galonfodral)
• Terminalglasögon
• Tandborste (till stråken, inte till munnen)
• Harts
• USB-laddare
• Stråkhållare för notställ
• Öronproppar
• Pennor
• Torkdukar (till kontrabasen)
• A4-mappar
• Telesladd

Ibland har jag även haft med mig en 3 m grendosa och min Zoom H2N med tillbehör (totalt tre enheter).

Nu har jag dock tagit klivet över till att se behovet av en mer praktisk väska för ändamålet. Efter att ha sneglat på en massa alternativa väskor landade jag i att behovet skulle kunna täckas av en ryggsäcksmodell där insidan kunde fackindelas för smidig förvaring och åtkomst. Till slut hittade jag en lämplig modell i Nikabe B1 Tech ryggsäck från Kjell & Co. Just vid inköpstillfället var produkten prissänkt så jag hade lite tur att tajma mitt behov med prisvärt produktutbud. Väskan är i grunden avsedd för att förvara tex. kameror och drönare i den. Men det hindrar ju inte att andra ändamål uppfylls genom dess design.

  

Väskans funktioner innefattar dels ett antal fack av olika storlekar, slittålig utsida med både skydd för regn och stänk, dämpande axelband och vadderat material. Därtill ingår ett antal flyttbara väggar för det stora inre facket.

Huvudfokus är väskans stora inre utrymme där ett antal flyttbara innerväggar medger att facket kan anpassas efter vilka behov som man har för sin utrustning. Detta stora fack öppnas genom en lång dragkedja runt hela ryggpartiet. Men det går även att komma åt stora utrymmet genom ett av sidornas dragkedjeförsedda öppning. Men genom sidofickan kan man bara komma åt det som är närmast det i stora utrymmet. En god planering av innerväggarna ger då möjligheter till åtkomst genom detta sidofack.

På den andra sidoväggen hittar vi en liknande liten öppning. Där kommer man inte åt det stora innerfacket, men däremot är det ett praktiskt fack för mindre saker. Översidan av ryggsäcken innefattar ett mellanstort förvaringsutrymme där fackets mjuka, påsliknande, inre tar en del av det stora huvudfacket i anspråk. Genom att placera det stora huvudfackets innerväggar smart får även denna “pås-lösning” en naturlig relativt fast botten.

På ryggsäckens “framsida” hittar vi också ett stort “laptop-fack” med dragkedja runt hela öppningen och i väskans botten hittar vi ännu ett litet fack med dragkedjestängning. Inuti många av facken hittar vi även både större och mindre fickor, två är stora nog för A4-papper. Jättebra!

Det följer dessutom med ett antal lösa fästremmar så att eventuell lös utrustning kan hängas utanpå ryggsäcken. Det finns nämligen ett stort antal fästpunkter för dessa remmar var stans på väskans utsida. Nikabe skickar även med ett yttre regnskydd som man kan dra över sin väska vid större regnmängder.

Väskans yttermått mäter 460 x 330 x 180 mm och tomvikten är 1,3 kg. Man kan tycka att väskan är lite i tyngsta laget när den är tom, och fylld med utrustning väger den än mer. I och för sig vägde min gamla axelväska rätt mycket med all utrustning, men genom ryggsäckskonstruktionen blir väskan “fjäderlätt” när man väl hängt den på ryggen. Axelremmarna, med dess fjädrande konstruktion, gör att ryggsäcken är mycket behaglig att bära. Totalvikten märks egentligen bara när man bär väskan i handtaget på översidan.

Initialt tyckte jag att väskan rymde mindre mängd utrustning än vad jag tänkte mig. Men efter att noga tänkt igenom det stora innerfackets väggplaceringar kunde jag med lätthet rymma än mer utrustning än jag trodde. Även om jag reviderade min utrustningslista en aning får jag numera alltid med mig tex. ännu en extra telekabel, 3 m grendosa och Zoom H2N utöver all annan utrustning. Det enda jag inte kan få in i väskan är någon pärm eller en notbok, men å andra sidan brukar jag inte heller ha med mig det. Så om det behövs vid något enstaka tillfälle får jag ta till en extra tygkasse eller liknande bärlösning.

Jag rekommenderar verkligen denna väska från Nikabe om ni, som jag, vill ha en bra och praktisk väska som fyller (nästan) alla behov. Nu tar jag dessutom med mig mycket mer än jag under normala omständigheter behöver vid repetitioner eller gig. Men å andra sidan blir vikten av utrustningen inget problem då allt bärs på ryggen. I gengäld behöver jag inte behovsanpassa den medhavda utrustningen oavsett om jag spelar stråkorkester med kontrabas eller elbasgig. Jag har till och med provat att hänga gigbagen med innehåll till Markbass Little Mark III på ryggsäckens utsida. Det fungerar det också. Fantastiskt!

www.kjell.com

Basgitarr 2023 sammanfattat i bokform

Japp, nu har jag återigen gjort en årskrönika över basgitarr.wordpress.com och med det sammanfattat 2023 i bokform. Äntligen var jag på hugget och skapade boken via via www.blog2print.com och här publiceras alla artiklar mellan 2023-01-01 och 2023-12-31. På 60 sidor har 33 stycken basspelsartiklar tryckts upp i färgtryck med hårda pärmar. Året har präglats av olika reparationer men även tillverkning med basrelaterad karaktär. Men en stor nyhet för mig i alla fall var inköpet av en ny kontrabas. Den basen fick även pryda bokens framsida.

Jag fick ju också uppleva en konsert med mitt gamla favoritband Level 42. Det var nog en av de högsta höjdpunkterna på 2023 års basår, ja kanske även om man drar ut basåren ända tills 1987 när jag började lyssna på bandet.

Detta är den 12:e boken i serien och jag ser fram emot mer basrelaterat under 2024. Och även om jag främst spelar kontrabas nu för tiden kommer bloggen fortsättningsvis både handla om el- och kontrabas, men även annan kringutrustning. Jag hoppas på mer blandat basspelande där båda basmodellerna får komma till sin rätt, gärna i samma bandsättning.

Vi ses mer här på basgitarr.wordpress.com.

Som vanligt går det att, vid intresse, beställa ett alldeles eget exemplar av boken genom att kontakta mig.

www.blog2print.com

David Gage Realist LifeLine XL

Nu har jag äntligen börjat använda min nya kontrabas live i jazz-sammanhang. Vid inköpstillfället monterades även en David Gage Realist LifeLine XL pickup på basen. Skillnaden mot Realist Copperhead är att LifeLine är avsedd för montering under höjdjusteringsskruven på stall som har just höjdjusteringsskruv.

  

LifeLine finns i två storlekar, en LifeLine och en LifeLine XL, där den egentliga skillnaden här är bara vilken diameter som höjdjusteringsskruvan har. Den “vanliga” LifeLine passar basar där skruven är tillverkad av metall och därmed har en mindre diameter än om skruven vore tillverkad av trä. För träskruv passar då XL bättre. Själva pickupen är en slags gaffel som sätts in under höjdjusteringsskruvens ratt och runt skruven i stallet. I övrigt är monteringsförfarandet av utgångsjacket lika som för Copperhead, dvs. med ett klammer fastspänd bakom g-strängens ändknopp bakom stränghållaren. Men jag har ju utvecklat detta monteringssätt och slipper stränga lös g-strängen.

Det bästa med just LifeLine är att ingenting på basen behöver modifieras och basen tar heller ingen skada av pickupen. Den gamla Copperhead hade förmågan att lämna efter sig lite avtryck på basens lock i och med att det var en slags klump mitt på ytan som klämdes in under stallfoten.

Tidigare var jag så nöjd med Copperhead och jag hade hört (eller läst) att just LifeLine kunde ge lite mer output, mer fokus och topp och i kombination med en mer resonant baskropp i helträ kunde det riskera rundgångsproblem när basen förstärktes med hjälp av en Markbass LMIII. Rundgång har inte varit något som helst problem med Copperhead monterad på en bas av laminerat trä. Men nu när jag aktivt gigat några gånger med min nya bas och LifeLine XL har det visat sig att det inte visar på någon som helst tendens till rundgång med denna nya uppsättning, trots att förstärkaren stod alldeles bakom mig.

Ljudet ur LifeLine är också precis som jag förväntade mig och väldigt lika Copperhead. Tonen är fokuserad och återger basens akustiska klang väl, både spelad pizzicato och arco.

Nöjdare kan jag inte vara med min bas utrustad med just Realist LifeLine XL. Prova du också!