Basgitarr

Utrustning och tips

Frekvensanalys av signal från olika basar

Har du någonsin funderat över varför olika elbasar låter olika? Först av allt bör ljudets beståndsdelar analyseras men det är ju klart att både val av material i kropp, hals och greppbräda utgör fundamentala inslag i klangen hos instrumentet. Sedan tillkommer basens konstruktion (tex. genomgående eller skruvad hals), bandlöst eller bandat, strängar, mikrofonbestyckning samt elektronik. Det finns säker fler parametrar som bidrar till helheten hos ljudkaraktären.

bass_score

För att undersöka frekvensinnehållet i basens ton spelades fem olika elbasar enligt ovanstående noter i 120 bpm. Vid inspelningstillfället var ljudkortet ett Line 6 Toneport GX. Samtliga elbasar, utom jazzbasen från Squier, var utrustade med aktiv elektronik och arsenalen bestod av följande modeller:

1. Dean Edge 4
2. Ibanez EWB20WNE-NT
3. Peavey Cirrus 5 FL
4. Musicman Stingray
5. Squier Vintage Modified Jazz Bass
(strängar: Fender Super Bass 7250M)
(strängar: D’Addario EXPPBB170)
(strängar: Peavey Cirrus 5XL Bass Strings)
(strängar: Ernie Ball Super Slinky Bass)
(strängar: Fender Super Bass 7250ML)

Samtliga inspelningar gjordes med tonkontrollerna i mittläge och spelstilen var sk. fingerspel. Där det fanns flera mikrofoner hade de full utstyrning samtidigt.

Komplett signal

Från respektive bas har signalen analyserats med hjälp av avancerad signalanalys där RMS-nivån av ljudsignalen presenteras som funktion av både frekvens och tid i ett sk. spektrogram. Dessutom har tonen D analyserats mer i detalj där ett frekvensspektrum visas dels vid anslaget och dels när tonen klingat ut 1 s. Tonen D är markerat som tredje ton för varje inspelad bas i ovanstående signal och tidpunkten för den utklingade signalen markeras som gul linje för respektive bas.

Spectrum_1a_Dean_E4 Spectrum_2a_Ibanez_EWB20WNE-NT
Spectrum_3a_Peavey_C5_FL Spectrum_4a_EB_MM_SR4
Spectrum_5a_Squier_VM_JB

Grundtonens frekvens hos de spelade tonerna är 49 (G), 61,74 (B), 73,42 (D), 82,41 (E) samt 98 Hz (G) men eftersom det totala ljudet byggs upp av svängningar med ett stort antal frekvenser, har frekvensanalysen gjorts mellan 0 och 500 Hz.

I de fem spektrogrammen ovan, ses att upp mot fem övertoner bidrar ganska starkt till att forma elbasens ljud. Därtill kommer även ett visst bredbandigt ljudspektrum vid anslag och övriga mindre dominanta toner. Mycket av anslagets bredbandiga karaktär kan härledas från den tidpunkt då strängen slås an mot bandet och själva anlagskaraktären (exempelvis vid slapspel). I dessa exempel har dock möda lagts på att göra varsamma anslag med så lite “slammer” som möjligt.

Värt att notera är att de tre basarna med humbucker-mikrofoner (1, 3 & 4) erhåller en signal där upp mot 4-5 övertoner är dominanta. Speciellt gäller detta för Musicman Stingray (4). Den akustiska basen (2) med en piezo-mikrofon har däremot ett ganska fattigt övertonsregister medan övertonsinnehåll från jazzbasens (5) dubbla singlecoil-mikrofoner är något däremellan.

Spectrum_1b_Dean_E4 Spectrum_2b_Ibanez_EWB20WNE-NT
Spectrum_3b_Peavey_C5_FL Spectrum_4b_EB_MM_SR4
Spectrum_5b_Squier_VM_JB

Studeras frekvensspektrumen vid anslag hos de olika basarna vid tonen D, visas att grundton och de två första övertonerna är relativt lika dominanta för Dean-, Peavey- och Squire-basarna (se figur 1, 3 & 5 ovan). Stingrayen (4) däremot har mer dominanta 1:a och 2:a övertoner vid anslag jämfört med grundtonen. Den akustiska basen från Ibanez (2) visar sig nästan enbart ha grundtonen som dominant.

När det gäller den utklingade tonen 1 s efter anslag, visar det sig att både Dean- och Squier-basarna (1 & 5) har grundton och övertonerna kvar på samma inbördes relativa nivå som vid anslag. Dock har Squier-basen en mer dominant grundton vid samma tidpunkt. Både Peavey- och Stingray-basrana (3 & 4) uppvisar dominant grundton och 2:a överton där Stingray-basen har mer kvar av övriga övertoner. Den akustiska basens (2) frekvensspektrum vid utklingad signal förefaller vara likvärdig, men dämpad, jämfört med vid anslagets tidpunkt.

Vågformer_5basar

Även vågformen hos de enskilda signalerna vid utklingad tidpunkt har studerats i enlighet med figuren till vänster.

Vågformen hos Dean-, Peavey- och Squier-basarna (1, 3 & 5) visar sig vara relativt lika varandra. Dock är signalen från Squier-basen inverterad jämfört med de övriga signalerna. Stingrayens vågform (4) liknar till viss del signalen från ovanstående tre basar, men med något djupare lägsta dalar och en mer utjämnad bred topp på kurvan.

Det utmärkande draget för den akustiska basen från Ibanez (2) är att vågformen liknar en blandning mellan triangel- och sågtandsvåg.

Förutom tidigare nämnda faktorer som påverkar ljudet, formar även förförstärkare, EQ, effektförstärkare samt högtalarkonfiguration tillsammans med spellokalens akustik den slutliga ljudupplevelsen. Men insignalen till hela förstärkarsystemet har ju ändå sin grundkaraktär i och med elbasens konstruktion.

Nu kanske inte denna signalanalys gav resultat som exakt visar varför en elbasmodell låter precis som den gör. Vad som påverkar vågformens utseende och ljudets karaktär hos olika elbasar går tyvärr inte att reda ut på detta sätt. Men en frekvensanalys av detta slag kan tex. öka förståelsen för EQ-inställningarna, dvs vilken förstärkning/dämpning som kan behövas vid olika frekvenser.

Annonser

2010-01-23 - Posted by | Analys & Undersökningar

Inga kommentarer ännu.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: