Restaurering av Hagström Kent bas från 1964, del 1

Hmm, vad gör man när man får en gammal bas, Hagström Kent, från 1964? Jo, man tackar gärna och tar emot den. Men förutsättningarna är ju också att basen stått länge i en ladugård och att den inte är komplett på något sätt. Basens kropp är ommålad och något sprucken, sadeln är trasig, halsens har fått sig en törn och dess baksida har sprickor. Dessutom saknas även hela plektrumskyddet med monterad elektronik samt en detalj på stallet.

  

Det här var verkligen ett spännande projekt. Egentligen visste jag inte alls att det var en Hagström Kent från 1964, jag hade verkligen ingen aning om vad det var för instrument. Men med hjälp av kunnigt folk på ett av internets forum identifierades basen som en “Kent”.

Med hjälp av Wikipedia kunde basen dessutom identifieras som ett instrument från 1964 där serienumret på halsplattan avslöjade att just “575” pekade ut produktionsåret och att det var ca 500 basar byggda det året. De sista tre siffrorna är löpnumret och därför är mitt exemplar nummer 487. Tydligen har just Kent-basar byggts på flera sätt, de första “PB-24-BG” hade en heltäckande framsida av plast med integrerat plektrumskydd och elektronik. Därefter kom den som kallas “Kent IB” och mitt exemplar är en övergångsmodell där plektrumskyddet bara täcker elektronikavdelningen. De senare Kent-baserna är liknande som denna men med avfasade kanter på kroppens framsida.

  

Vid kontakt med Hagström Parts visade det sig att basen har varit “baby blue” i sin ursprungliga glans. När jag dessutom tittar närmare på kroppens skador hittar jag ju denna blå nyans bakom den speciella “kyrkbänkskulören” som basen har just nu. Vad kul att man kan få veta en del historia bakom instrumenten!

Stämmekaniken och strängtrycket var på sin plats men en del av sadeln på yttersidan om g-strängen hade gått av. Hela plektrumskyddet med tillhörande elektronik var borta och även den lösa trädetaljen på stallet hade så klart försvunnit. Man ser tydligt spåren av var stallbiten har suttit när instrumentet hade strängar. Ja, stallbiten skall vara lös för att man skall kunna intonera basen. Jag har dock läst ett bra tips om att man kan placera ut delen för bästa intonation och sedan markera ut positionen med en penna innan den fäst med dubbelhäftande tejp. På så vis blir det lite lika lätt att slarva bort delen.

Hagström Parts hade dock tyvärr inga reservdelar till just denna Kent men av en lycklig slump såldes ett antal hagströmstall på ett av internets forum. Där fick jag alltså tag på en originaldel till basen. Men hur gör man med plektrumskydd och övrig elektronik?

Jo, jag hade mycket tur. En baskollega i min närhet hade faktiskt ett kraschat exemplar av en likadan bas, dock med ett senare serienummer. Men plektrumskyddet med elektronik fanns kvar även om dekalen på kontrollplattan var borta och originalratten var utbytt mot en modernare sak. Jag fick faktiskt låna basen och kunde då skruva bort plektrumskyddet och rita av det och dess kontrollplatta. Det här blev perfekta detaljer att 3d-printa!

Nu kunde arbetet i bland annat CAD-programmet fortsätta. Jag fick lite feeling och ritade även upp en ny stallbit och en översadel så att även dessa skulle kunna 3d-printas. Ja, också en Hagström-logga för att så småningom förära basens huvud med.

Efter några timmars användande av min 3d-printer hade jag dessa delar framme på arbetsbänken. Nu började jakten på övriga delar. De enda mickar som hade en hålbild som passade hyggligt var 50-tals mickar till P-basar. Därför köptes två billiga såna, fyra stycken skjutomkopplare med hyggligt rätt dimensioner, potentiometer för volym med tillhörande ratt i någorlunda tidstypiskt utseende samt lite utgångsjack och axelbandsknoppar. Inte 100 % exakt likt originalet, men så pass nära att jag kommer att bli nöjd. Kretsschemat till elektroniken hittade jag via en hemsida för hagströmfantaster. Därför behövdes bara ett motstånd och en kondensator av lämpliga snitt.

Genom att placera ut de 3d-printade delarna på basen blir det ju väldigt visuellt hur bra helheten kommer att bli.

Däremot är jag inte riktigt säker på att just “baby blå” är den färg som jag önskar på en bas. Därför har jag sneglat på andra basar från samma serie och kommer därför att måla basens kropp Dakota red samt halsens baksida och huvud svart. Det ser ju riktigt snyggt ut på de basar jag hittat bilder på. Jag är inte säker på att min bas hade omålad (bara lackad) hals från fabrik. Det är ganska mycket kvistar i träet och jag tänker mig att Hagström inte levererade basar med såna fula träbitar synligt. Jag antar därför att halsen på denna bas, liksom på många av de andra basarna i samma serie, hade svart hals för att följa fult trä.

     

Plektrumskyddet är fastskruvat och inväntar elektronik. Dessutom har jag sprättat bort den gamla sadeln och monterat den nya 3d-printade sadeln (med påbörjad filning av spåren). Sadeln får man vänta att montera tills strängarna skall på.

Sedan har jag också noterat att flera, men inte alla, Kent-basar som jag sett har logotyper på huvudet; antingen står det “KENT” eller så är det Hagströms fina logga på huvudet. Ibland har loggan även funnits på kroppens övre horn också, främst på PB-24-BG-modellerna. Därför kommer jag nog att förära denna bas med en guldmålad 3d-printad hagströmlogga på det, så småningom, svarta huvudet. Förmodligen kommer jag också att polera upp blankheten hos alla mekaniska delar också. Håll ut, fortsättning följer!