Blir basljudet olika med olika instrumentkablar?

Titt som tätt läser man eller hör man talas om att dyra instrumentkablar låter väsentligt bättre än billiga kablar. Men hur är det egentligen? De flesta uttalanden om ljudkvaliteten hos olika kablar verkar dessutom vara subjektiva bedömningar. Det är i och för sig inget fel i det, men kan man mäta upp denna skillnad?

Sagt och gjort; jag bestämde mig för att plocka fram ett antal kablar ur mina gömmor för att försöka mäta skillnad hos olika kablar. Följande objekt hittade jag:

1. Blå billig kabel som jag köpt på lösvikt och lött fast begagnade kontakter på (kort kabel, ca 1 m)

2. Kort standardkabel som gitarrtillverkare envisas med att skicka med sina instrument (ca 3 m)

3. En vanlig 6 m gitarrkabel från Cordial med Neutrik-kontakter (ca 120 SEK)

4. Kort kabel av märket Starline köpt på lösvikt hos en lokal musikaffär med egenlödda begagnade kontakter, transparant hölje (ca 2 m)

5. Billig gitarrkabel, kopia av kabel från Planet Waves (6 m, ca 90 SEK)

6. Röd tygklädd kabel från the sssnake, 6 m (ca 70 SEK)

7. Kort kabel av märket Starline köpt på lösvikt hos en lokal musikaffär med egenlödda kontakter, svart hölje (ca 6 m)

Normalt sett använder jag enbart kabel nr. 3 eftersom den har kontakter av välkänt märke. Dessutom tycker jag den är smidig och har bra hållbarhet. Men vilken av dessa kablar skulle visa sig vara bäst?

För att testa kablarna beslöt jag mig för att skicka ett tidslinjärt sinussvep mellan 20 Hz och 20 kHz genom respektive kabel. Testuppställningen bestod i att koppla både en Zoom B3 och en Zoom R24 via USB-interface till en laptop med Windows Vista och Audacity installerad. B3:an användes för att spela upp ljudet och R24:an användes för att spela in samma ljud. Alltså kopplades varje kabel mellan dessa två enheter. Innan signalen spelades in på olika spår i Audacity justerades förförstärkningen på R24:an för att erhålla maximal signalnivå utan överstyrning.

Inspelade signaler i Audacity

Inga som helst förberedelser gjordes mer än att se till att drivrutiner för både B3:an och R24:an återfanns i datorn. Zoom B3 jobbar med 24 bit D/A-omvandling och uppges ha frekvensresponsen 20Hz〜20kHz +1dB-3dB (10kΩload). Zoom R24 jobbar också med 24 bit A/D-omvandling och samplingsfrekvensen höll jag vid 44,1 kHz. Tidigare genomförde jag en frekvensanalys för olika elbasar vilket gjorde processen snabb att analysera inspelade signaler med samma signalbehandling.

Figuren ovan visar originalsignalens frekvensinnehåll. Vattenfallplotten visar grafiskt hur frekvensen ändras per tiden (0 – 20 s) och därefter beräknas envelopen för detta frekvensspektrum. I detta fall är givetvis frekvensgången helt linjär mellan 20 och 20 kHz.

I ovanstående figurer visas vattenfallsplottar för inspelad signal för respektive kabel (nr. 1 – 7). Vissa hack kan urskönjas, men det beror mer på att min laptop inte var optimerad för inspelning och laggade någon enstaka gång. Däremot kan man urskilja inspelad sinussvep och att signalnivån minskar något med ökad frekvens. Hos samtliga signaler återfinns även en överton från 14 kHz och uppåt. Förmodligen har det med både A/D- och D/A-omvandlingen att göra.

Studeras envelopen för frekvensspektrumet från respektive kabel ser vi att resultat är i princip identiskt för varje signal. De små dippar som återfinns beror på laggningarna i datorn och temporära signalbortfall. Upp till 4 kHz visar sig signalen vara relativt linjär varefter en viss hängmattestruktur kan urskiljas upp till ca 15 kHz. Därefter faller signalen ytterligare upp till 20 kHz.

Tyvärr vet jag inte om frågan blev besvarad av denna mätning. Eftersom jag fick justera förförstärkningen en aning mellan mätningarna för att inte överstyra insignalen till R24:an antar jag att motståndet i kablarna kan vara lite olika. Det kan i och för sig förklara en del av de upplevda ljudskillnaderna: starkare signal med samma inställningar på bas och basförstärkare kan eventuellt upplevas som “bättre” jämfört med ljudet då man spelar med en kabel med större förluster.

En annan parameter att ta hänsyn till är att jag egentligen inte har några dyra kablar att testa signalen med. Det kan ju vara ett uppslag till fortsatt provverksamhet i detta ämne. Dessutom kan jag faktiskt ha mätt signalkvalitet på helt fel sätt. Det kanske inte går att mäta på detta sätt alls.

Frekvensmässigt går elbasen från de lägsta fundamentala tonerna (B-sträng: 30,8 Hz) till några hundratal Hz. Men hela sanningen är att ljudet uppkommer genom grundton och en del överlagrade övertoner. Dessutom skall man också räkna in andra övertoner som kommer från exempelvis kvinten och dess övertoner. Ibland kan även toner som inte är konsistenta med grundtonen också komma med i ljudpaletten. Glöm ej heller det bredbandiga bandskramlet och ljud från olika anslag vilket också bidrar till basens karaktär.

Eftersom vi har en ganska bra linjäritet upp till 4 kHz i inspelad testsignal i paritet med hur basförstärkare är designade är det ändå rätt bra. Exempelvis har EBS Drome sina bas-, mellanregister- och diskantfilter vid 100 Hz, 50 Hz – 3 kHz respektive 4 kHz. Förstärkarens Bright-filter är designat med centerfrekvensen vid 10 kHz.

Men vad har jag egentligen mätt; är det kablarna, ljudkortens prestanda eller vad? För tillfället kan jag nog inte ge svaret på den frågan. Och låter egentligen en dyr kabel bättre än en billig? Det kan jag tyvärr inte heller svara på eftersom ingen av mina testade kablar är speciellt dyra. Däremot har dyra kablar bättre kontakter, bättre hållbarhet, lägre motstånd och renare koppar. Det sistnämnda borde ju ge en allmänt starkare utsignal vilket i sin tur kan “låta bättre”, eller hur? Men mitt test gav heller inte svaret på den frågan. Mina kablar var ju faktiskt lika bra eller lika dåliga…

Kanske återkommer jag med mer testning någon annan gång.